Sin och Xan

Idag var det än en gång dags att packa in sig i bilen med grabbarna och min kära far igen för en inofficiell utställning i Moheda. Det var bara mina 2 grabbar och så championen Mondo som var anmälda och jag var ganska säker på att det skulle sluta på samma vis som förra helgen med Mondo som BIR.

Men döm om min förvåning och stora glädje då det faktiskt slutade med att min lillkille Xan knep BIRrosetten idag för domare Tina Permo. (Tror banne mig mitt leende gick från öra till öra  .) Hon gillade honom verkligen trots det faktum att han inte är riktigt färdig i kroppen än och nu ska vi skriva upp henne som en domare att hålla koll efter på officiella utställningar oxå för Xans del. Sin var tyvärr lite för nervös idag och hade väldigt svårt med alla ljud vilket får mig att misstänka att han kan ha en öroninflammation igen  . Det hade han ju förra hösten oxå. Han var lite hängig med vänster igårkväll och kliade sig en del och skakade på huvudet. Så idag blev jag så 100% säker på att det måste vara nått strul med hans öron igen. Så imorn ringer vi vet och får medicin så hoppas vi att han funkar bättre på nästa inomhusutställning den 26 dec i Moheda igen.

I gruppfinalen sen gick det tyvärr inte lika bra för Xan och han blev oplacerad, men jag är ändå helnöjd med dagen. Båda mina grabbar fick toppenkritik och skötte sig bra även om Sin hade svårt för alla ljud.

Extra kul var att det var flera som var framme och berömde dom för hur fina dom är och ville prata lite eurasier. Xan fick lite extra beröm då det var en kvinna som erkände att hon kände en uppfödare (nämner inga namn), men att dom hundarna inte alls var lika fina och härliga i pälsen som min Xan   . Så hon tackade för att vi kunde ändra hennes uppfattning om rasen vilket vi så gärna gör. Det är såna saker som gör en extra glad och stolt över älsklingarna  .

Nu ska grabbarna få lite extra gott till kvällsmaten och kanske nått mumsigt till efterrätt, sen lär det bli en tidig kväll i säng då mamma Jenny är helt slut.

Ha det gott därute, Jenny, Sin och Xan!

Jag blir så trött på mig själv. Jag skrev ihop ett jättelångt fint blogginlägg om gårdagens utställning mm och sen var jag för snabb och tryckte på fel knapp så allt försvann.

Men jag kan berätta att grabbarnas viltspår sen sist gått jättebra och de blir bara bättre och bättre. Tyvärr är nu våra klövar för gamla och har kasserats så nu måste vi få tag i nya. Byns jaktlag har ju tyvärr lite otur och har inte fått skjuta nått på länge men vår "husse och morfar" gör sitt bästa för att hitta åtminstone ett råddjur iskogen. Så är det nån som läser detta och har ngr extra klövar att avvara hojta gärna till så skulle både jag och grabbarna bli jätteglada.

Gårdagens utställningsutflykt gick bra även om grabbarna fick se sig slagna av Mondo och Marina som tog hem enda HP-rosetten förrutom BIR- och sen BIG2-rosetten.

Men min systerdotter Emmelie som var med och ställde sin lånemalle för första gången hade större tur och åkte hem med HP-, BIR- och BIG-2 rosetter till Nemos husse. Nemo är en 3-årig malenoisehane som hon lånar och tränar i agility (för framtida tävling), och även till utställning. De har tränat tillsammans i ca 2 månader har jag för mig och har redan gått en appelltävling (spår) oxå där de fixade uppflytt till lägre klass. Idag har han dessutom fått sin första titel LPI tillsammans med husse Göran. Grattis till det säger vi. Så annandag jul får vi sällskap igen av dom till Moheda på utställning och sen kanske det blir officella oxå i framtiden. Kan säga att det är en väldigt fin och trevlig hund tycker t om jag som inte är en brukshundsmänniska. Fast jag älskar ju ändå dobbisar förstås och schäferhundar har jag alltid varit svag för sen barnsben.

Sen har jag idag oxå fått tråkiga nyheter. Det är nämligen så att en av Sins söner och Xans bröder, Foxfire Xcellent, tyvärr fått somna in i veckan. Vi sörjer med familjen och vet att de gjorde det som var bäst för hunden när de valde att låta honom somna in. Han hade nämligen svåra problem med patellan som antagligen var medfött och det var osäkert om det hade blivit 100% bra med operation (om jag förstod norskan rätt). Så idag tänder vi ett ljus för honom.

R.I.P Xcellent "Camo".

Kram Jenny, Sin och Xan!

Ja jag kan inte låta bli att skriva om hur mysigt det är att min syster just nu har 13 små godingar att mysa med. Dom är ju nu 3 ½ vecka gamla och börjar bli mer och mer stadiga på sina små ben för var dag.

När man kommer upp och dom vaknar blir man praktiskt taget överfallen av alla kelsjuka små godingar som kommer och vill sitta i knät och pussas. Det är rent vidrigt  . Nädå det är urmysigt och man blir lätt sittande ett bra tag och bara njuter. Kan lova att det är svårt att slita sig därifrån när det slutligen är dags att åka hem.

Dessutom så har jag som sagt att jag aldrig ska ha en dobermann kärat ner mig i en av hanarna som är ursnabb fram och mest kelsjuk med mig av allihop. Han har nu flera gånger kommit och krypit upp i mitt knä för att sen somna där. Fast det kanske inte är så konstigt att man faller då med tanke på hur små dom fortfarande är. Jag får påminna mig själv att han kommer bli stor oxå. Alldeles för stor för att ligga i mitt knä och sova hahaha. Men man kan ju alltid hoppas att han får ett bra hem här i närheten så man kan få hålla kontakten framöver.

För visst är han väll söt lilla Kleza's Hot Mustard så säg   ?

Sen kan jag oxå berätta att vi äntligen kommit igång med lite annan träning än bara utställningsträning igen.

Idag har pappsen varit ute och lagt varsitt blodspår till grabbarna som jag sen gick med dom var och en. Xan som testat en gång förrut för länge sen fick börja på det minst raka spåret. Han skötte sig bra även om han snurrade runt lite emellanåt och avvek från själva spåret. Trots det gick det bra och han gick på klöven i slutet vilket är det viktigaste i början så de får lära sig belöningen i slutet. Han blev stolt som en tupp och svassade iväg med en kroppshållning som hette duga (mums om han hade den i ringen   ). Han blev så glad att han bar sin klöv hela vägen hem när vi var klara och hade nog helst behållit den för gott, men icke sa Nicke.

Nåja när Xan var klar bytte jag så hund till Sin som fick testa för allra första gången. Han var mycket lugnare och gick väldigt fint och sakta i spåret. Han stannade visserligen upp ett par gånger och satte sig ner som för att fråga mig vad vi höll på med. Då visade jag honom bara på spåret igen och tog ett steg framåt så fortsatte han och sista biten spårade han så fint och säkert med lite fart t o m rakt på klöven. Då blev även han stolt som en tupp och bar sen ut klöven ut till vägen där pappa och Xan väntade. Sin reagerade inte ens när en vit fågel av nått slag höll på att skrämma livet ur mig då den flaxade upp precis bredvid oss på väg tillbaka ut ur skogen  .

Dom tyckte verkligen att det var jättekul båda grabbarna. Så jag var mycket nöjd och stolt över dom efteråt och ikväll har dom fått fira med varsitt grisöra som belöning.

Imorgon blir det ett nytt spår var till dom på ny plats och vi hoppas kunna träna upp dom till att gå ut på ett anlagsprov under nästa år. Kanske kan dom bli tillräckligt bra för att kunna ta en SVCH-titel var. Har även en granne som hoppas att de ska bli tillräckligt bra för att bli eftersökshundar. Det är bara att träna, dock bara så länge dom tycker det är kul förstås. Det är det viktigaste.

Ha det gott Jenny, Sin och Xan!

Jaha då har vi varit iväg till Växjö idag. Hade ju anmält båda grabbarna, men kände redan efter ett tag att Sin inte var på humör för utställning så jag valde att strunta i att visa honom och koncentrerade mig 100% på Xan istället och med att kolla på flera söta tikar som vi känner.

Vi börjar dock med Xan som ju gjorde debut i ukl och gjorde det med bravur. Han fick 1a, blev 1a i kk och fick äntligen sitt första CK, heja, heja. Mammas snygga lilla kille som var så duktig.

Men i bhkl fick vi se oss besegrade av 3 andra hanar och slutade alltså 4a. Jag är trots det supernöjd och så stolt över honom. Han sköter sig ju så bra och är inte fullt lika väl utvecklad som vissa andra hanar, han är ju Sins son och växer sakta precis som honom. Detta gör ju oxå att han kommer hålla längre.

Sen kunde vi ställa oss vid sidan om ringen och kolla på tikarna. Vi hade ju 3 "kändisar" där. Lindas Enja och Sins dotter Stina som båda gjorde debut i junkl och Dixie i ökl. Både Xan och jag blev lite kära i Lindas lilla Enja som är så ursöt och trevlig. Det blir kul att följa henne i framtiden. Hon fick en 1a och HP och kom 2a i kk. Sins dotter Stina var oxå ursöt och skötte sig bra, speciellt med tanke på att det var hennes andra utställning någonsin och första inomhus. Hon fick nöja sig med en slät 1a och blev 3a i kk.

Men vi grattar och hurrar ändå för att hon var så duktig. Även hon syns det på att hon är efter Sin då hon är lite tunnare än en del andra tikar fortfarande, men som sagt hon kommer växa till sig på bredden framöver. Det ska bli riktigt kul att följa henne framöver oxå och vi hoppas se dom snart igen i ringen.

Nu ska vi vila ett tag och sen blir det inoff den 21 nov och den 29 nov som träning inför Stora Stockholm. Jag längtar redan dit då det gick så bra idag.

Först ska vi dock sova efter dagens bravader.

Ha det gott, Jenny, Sin och Xan!

Ja först och främst har jag nu anmält lillpojken till både HUND 2009 och MY DOG 2010 båda dagarna. Nu ska vi satsa stenhårt på lillpojken framöver tänkte jag och sen får vi väll se hur det går. På lördag är det ju så äntligen dags för Växjö Int dit båda grabbarna är anmälda. Jag får se samma dag om jag ställer Sin eller inte med tanke på att han har svårare för inomhusutställningar. Därefter blir det endast inofficiella över vinter för hans del tills utomhussäsongen börjar igen. Kul ska det bli att satsa lite extra krut på Xan under vintern då han verkligen gillar detta med att visa upp sig. Sen är han ju otroligt fin och vacker när han ställer upp sig ordentligt så vi får väll hoppas att han gör det på lördag.

Över till det andra ämnet valpar. Ja det är det enda på min hjärna för tillfället. I torsdags åkte jag upp till min syster Veronica och fick då äran att vara med när hennes tik Katta valpade under kvällen och natten. Det var så spännande och intressant att få vara med om det trots att det blev sent eller tidigt hur man nu ser på saken. vattnet gick vid 16.40 och strax efter 17 kom första valpen. Sen dröjde det tills klockan var runt halv 6 på morgonen innan Katta var klar och hade fött fram sista valp nr 13. Ja ni läste rätt 13 valpar blev det och alla mår bra och växer som de ska. dom är så otroligt söta och Katta är en underbar mamma. Är ni nyfikna på dom så kan ni gå in på hennes hemsida www.klezas.com och där följa dom via en webbkamera dagtid. Hela förlossningen gick oxå att följa och den var populär då rekordet var 66st som kollade samtidigt. Många i USA med tanke på tiden på dygnet. Idag har vi pysslat med olika namnförslag och det är inte det lättaste till så många valpar. Fast vem bryr sig då man får njuta av små valpar. Eller vad sägs om denna lilla nos?

Sen idag har Sin så blivit pappa för tredje gången. Mamma är Ilifos Benice hos Cristal de Neige kennel. Det blev 4 tikar och 2 hanar som vi hoppas kommer få bra hem framöver (lagom till jul). Och vem vet kanske kan man få se nån av dom framöver i utställningsringen oxå. Det vore extra kul. Har redan börjat tänka på en liten resa för att hälsa på dom och gosa lite när dom blivit äldre runt 6 veckor så där. Då gäller det att ha med sig kameran och gott om batteri för det lär bli lite bilder. Tills dess får man dock nöja sig med att följa dom på kennelns hemsida som kommer uppdateras under morgondagen med bilder på dom små underverken. http://www.cristaldeneige.se/ Nu är det dock dags att slappa med grabbarna en stund på tvsoffan.

Ha det gott, Jenny, Sin och Xan!

Senaste dagarna har det varit väldigt lugnt här hemma då grabbarna och jag mest bara myst och haft det bra tillsammans.

Vi fick tyvärr ta hem vet i måndags för att låta gamla Pettson (vår hankatt) somna in. Jag har ju haft honom sen han föddes i min säng natten till 2 maj -98 och det var min bebis som tolererade allt från mig. Men försökte nån annan göra samma saker åkte klorna ut och han sa ifrån. Tyvärr gjorde han illa sig i somras och har därför bott inne sen i aug. Han hade lyckats få sitt halsband runt ena frambenet och skavt upp ett stort köttsår som luktade ruttet kan jag lova när vi väl fick in honom.

Sen pysslade jag om honom och det läkte utan problem. Han avmaskades och gick upp i vikt igen och började se ut och bete sig som den gamla goa Pettson han alltid varit. En stor (ej fet dock) bastant katt som älskade att kela och kunde sätta hundarna på plats med en blick.

Tyvärr så började han dock förändras sakta men säkert och jag insåg att han inte mådde bra. Han började nämligen kissa överallt och tappa vikt igen. Hundarna började oxå testa honom då de märkte att nått inte stämde. Slutligen i helgen fick jag ta beslutet som alla djurägare hatar att ta, att låta honom somna in, då han kissade i min säng och ngr dagar senare i grabbarnas säng.

Så i måndags kom vår vet hem och gav honom den sista sprutan och han begravdes i närheten av Lina. Nu hoppas vi verkligen att vi ska slippa det fler gånger på många, många, MÅNGA år.

Det kanske inte är så konstigt att man efter detta blir lite extra kelsjuk med grabbarna och gärna vill ha dom nära hela tiden. Det var ju samma sak när Lina fick somna in i somras.

Över till roligare nyheter. Idag fick jag provsvaret på Xans rabiesvacctest. Denna gång hade han fått tillräckligt med antikroppar så nu kan man ut och resa om man vill. Jag har redan börjat fundera på WDS i Danmark nästa sommar. Det vore väll inte dumt att få en WW titel på lillkillen. Vi får väll se hur han fortsätter att utvecklas och om han fortfarande tycker det är lika kul att visa upp sig, så kanske man har en chans. Har stora förhoppningar på honom som sagt. Min lilla älskling. Tänk det gjorde Sin och Salla fruktansvärt bra. Synd bara att inte fler ur kullen är ute på utställningsbanan och visar upp sig då jag är säker på att de är minst lika fina och bra.

Kan även berätta att Sin och pappa bara blir mer och mer fästa vid varann. Tänk att det skulle ta över 2 år, men bli så bra.

När jag köpte Xan lånade jag en liten summa av pappa som jag dock fortfarande inte kunnat betala tillbaka då en massa annat kommit ivägen hela tiden, som Linas sjukdom och mitt köp av Sin. Nåja, pappa har ingen brådska utan har istället sagt hela tiden att han äger den sötaste delen av Xan, alltså hans huvud.

Men ikväll sa pappa (på skämt eller allvar vet jag inte riktigt) att han hellre flyttade över det till Sin så han får äga hans vackra huvud. Dom 2 börjar bli riktigt fästa vid varann. Ja pappa har ju alltid varit glad åt Sin men nu börjar även visa lika mycket glädje över pappa oxå. Han blir t ex lika tokig som Xan när pappa kommer hem om han varit iväg nånstans och de viftar på svansarna så man tror de ska gå av och "pratar" högt och ljudligt med honom. Sen kryper han ofta upp i soffan till pappa och gosar på kvällarna. Det är så härligt att se. En hund som varit så nervös för män och nu är hans andra favoritperson en man. Han gillar oxå att gå tillsammans med pappa om vi är iväg nånstans. Det beror väll säkerligen på det faktum att pappa helst vill gå med honom då Xan har en tendens att dra ibland, vilket vi jobbar på att få bort.

På lördag ska vi iväg och träna lite på att gå bland folk på Vimmerby marknad. Kommer säkerligen bli lite gottis inhandlat oxå, det sitter aldrig fel. Naturligtvis även till grabbarna om det finns.

Nu ska vi dock kryp till kojs, då orken är slut för idag.

Ha det gott!

Jenny, Sin och Xan

Idag var det ett underbart väder när vi gick upp och vi hade bestämt redan igår med syster att ta en promenad tillsammans med hundarna. Hon har ju precis som jag en hund som kan gå lös på promenader utan minsta problem (så länge Katta inte får sniff på vilt, men hon går att stoppa)  . Sen har vi ju oxå varsin som mer än gärna skulle dra långa repor i skogen utan resten av flocken och kanske jaga lite  .

Så när syster kom ner hit tog vi med oss alla hundarna (först hade vi tänkt gå två omgångar) och sen gav vi oss av. Sin gick kopplad och var ovanligt lugn och nöjd med att gå bredvid mig eller endast så långt som kopplet räckte. Effa i sin tur gick med sele och 15m lina fastsatt i syrrans hundförarbälte, och de andra två sprang lösa.

Vi följde grusvägen ut i skogen en bit innan vi vek av in på dom riktiga skogsvägarna som blir av olika fordon och diverse stigar för att hundarna skulle få jobba lite. Ja det var inte bara dom som fick jobba då det var mycket stock och sten att se upp för. Jag blev snart varm och var glad att jag struntat i västen som jag tänkt ha på mig.

Slutligen kom vi ner till sjön så hundarna kunde svalka sig lite och dricka om det behövdes vilket uppskattades av alla utom Sin. Han vägrar dricka ur sjön för då måste han ju blöta tassarna och det går inte. Xan däremot gick glatt fram och tillbaka och njöt av att få svalka magen. Hade det inte varit för all vass hade han säkerligen tagit en simtur, men nu blev bara halva hunden blöt innan vi gick vidare. Mot slutet innan vi skulle komma ut på grusvägen igen var det dags att ta sig över ett kalhygge med enorma mängder grenar och kvistar och stora hålor efter skogsmaskinerna som varit där och jobbat.

När vi kom fram till kanten på det, innan vi skulle ut på det, fick jag turligt nog se hur det skuttade iväg 2 rådjur och kallade in Xan som var på väg rakt mot dom och kopplade honom och uppmärksammade syster oxå innan Katta skulle få upp doften från dom.

Men redan efter ett par meter kände jag att det inte var nån fara utan släppte honom igen och vi fortsatte utan minsta problem  . Och efter över 1 ½ timme ute i skogen kom vi hem igen med lagom trötta och nöjda hundar. Ja jag var ganska slö själv och stjälpte snabbt i mig lite vätska innan jag tvingades byta tröja då den var genomblöt av svett. Sen la vi oss tillrätta på sängen och vilade en stund tillsammans min lilla flock av pälsdjur och jag, alltså både hundar och katter  .

Xan visar mer och mer hur duktig han är och jag är så nöjd med den lille killen att jag skulle kunna skrika högt av glädje. Han visar sig vara allt det som jag vill ha i en hund (även just rasen eurasier) då han inte är speciellt intresserad av andra människor, men tolererar dom. Han gillar att visa upp sig i utställningsringen och är dessutom tillräckligt snygg för att lyckas bra i dom sammanhangen. Dessutom är han väldigt enkel och okomplicerad att ha med sig överallt och även tillsammans med andra hundar. Han börjar även visa ett visst intresse för att jobba lite och göra saker ihop med mig bara för glädjen av att få beröm och bli ompysslad  (det är en kille som älskar att man tar i honom och mer än gärna gosar mycket och ofta).

Ja Sin är oxå helt underbar och jag är supernöjd med honom oxå även om han och hans son är totalt olika varann. Sin saknar den där glädjen för att visa upp sig som Xan har men går ändå ganska bra på utställningar numera då han fått ordentligt med träning. Sen är det väll lika bra att inse att Xan är den stora stjärnan på det området i familjen och är den som jag känner har en verklig chans att gå riktigt långt framöver. Trots det är jag så glad att jag har Sin och skulle inte kunna tänka mig en dag utan honom i mitt liv. Han behöver inte vara en stjärna för att jag ska älska honom och definitivt inte för att ge bra avkommor som jag ju märker själv. Xan påverkas inte alls av sin pappa utan snarare tvärtom. Sin har blivit mycket bättre och tuffare sen Xan kom in i familjen så det har gjort honom gott att få bli pappa på heltid. Sin är heller ingen kelhund utan kan gosa ibland och då får man passa på att njuta av det för det kan dröja tills han vill igen.

Sen skiljer dom sig mycket i det att Sin är fullt nöjd med att luffsa omkring i lugn och ro hemma på tomten eller i ett koppel utan att jaga upp sig för nått  . Hämta saker som mamma kastar iväg är ju bara fjantigt utan då är det bättre att sitta och spana vid hans älskade syrenberså. Medans Xan älskar att springa omkring utan större anledning än att det är kul. Tar mamma dessutom fram bollkastaren så dansar han på bakbenen och viftar på svansen  . Det måste banne mig vara retriver i den hunden för hämta saker är jättekul. Dessutom så snart han hittar nått att bära omkring på växer han flera cm av stolthet och ska mer än gärna visa alla andra vilken fin grej han har.

Trots det är båda två lika duktiga på att koppla av inomhus och är ibland så lugna att man inte ens märker att man har dom.

Ja som ni säkert förstår skänker dom mig enormt mycket glädje mina grabbar och jag skulle inte kunna tänka mig att byta bort dom mot alla världens miljoner. Därför är det ju en enorm tur att de har så kul ihop och trivs så bra med varann trots sina olikheter. Jag tror oxå att det är deras olikheter som gör att jag älskar dom så otroligt mycket som jag gör då båda två faktiskt är helt underbara.

Nu ska jag gå och njuta av mina grabbar och slöa lite på soffan en stund innan det är dags att tänka på mat åt dom. Kan tänka mig att de är extra hungriga ikväll efter dagens skogspromenad.

P.S. Har idag fått det bekräftat att Sin kommer bli pappa för tredje gången runt den 26 okt ungefär. Så vi hoppas allt kommer gå bra de sista veckorna och även med valpningen. Sin skickar en puss till sin senaste tjej Ilifos Benice på Cristal de Neige kennel i Tomellilla. D.S.

P.S.2 Igår var vet här och tog blodprov på Xan för att kolla så rabiesvaccinationen tagit ordentligt. Så har vi tur kan vi snart börja resa utomlands och ställa lilleman oxå D.S.2

Ha det gott.

Jenny, Sin och Xan!

Oj, oj, oj va det har hänt grejer sen sist.

Men sen ska man orka sätta sig och skriva om det oxå. Så idag ska jag göra ett försök och se om jag kommer ihåg allt.

Mitt förra inlägg handlade ju om min bergsget och buffeln. Gissa om jag fått äta upp dom orden efteråt. Buffeln valde att byta namn till Houdini istället och har tvingat oss att höja staketet och fixa och dona ännu mera. Saken blev ju inte bättre av att han gav sig in i kohagen bredvid tomten för att rulla sig i blajorna och inom loppet av tre-fyra dar hann han få duscha tre ggr har jag för mig det blev. "Skitkul" INTE   ...

Sen har vi varit iväg på lite utställningar. Som de flesta vet som följer eurasiervärlden så ingår ju jag i styrelsen och har fått hjälpa till med att anordna våra utställningar och den 20 sept var det ju så dags för vår inoff rasspecial. Men tyvärr fick vi in för få anmälningar och jag fick kontakta de sponsorer jag fått ihop och meddela att vi trots allt inte skulle behöva deras saker. Extra trist då fodersponsorn just den dagen var på väg ner till Oskarshamn för att ta färjan till Gotland och därför hade med sig allt foder, men fick ta med det hem igen. Himla synd, men så kan det bli ibland.

Strax därpå bestämdes istället att vi skulle ordna en egen liten eurasierträff i Vimmerby och gissa om vi blev glada då vi fick ihop fler anmälningar än vad som kommit in till Gränna.

Så grabbarna fick en utställningsträning trots allt och dessutom för en av Sveriges bästa eurasierdomare Ing-Marie Hagelin så det tackar vi för. Extra kul var att pappa gjorde sin debut som handler denna dag och visade Sin jättebra. Jag fick gå in och hjälpa till lite då Sin blev lite lätt nervös mot slutet och vi inte ville att han skulle få en dålig erfarenhet av det hela. Men annars är jag jättestolt över min pappa som skötte det så bra och som framför allt ville göra det då han börjar tycka det är mer och mer kul att åka på utställning.

Xan ställde jag själv och blev extra glad då Ing-Marie kommenterade hur glad och trevlig han var då han tryckte sig upp mot hennes hand innan hon börjat bedömningen och viftade på svansen för fullt. Det är en grabb som älskar att visa upp sig numera och blir extra stolt så snart han stiger över ringbandet. Kul var det oxå att höra Ing-Marie säga att detta är en hund av CK-kvalité så nu hoppas vi att det första CK:t snart ska dyka upp på utställning.

Igår sen var det dags för utställning igen. Eftersom de bara hade öppen klass för "vuxna" hundar förrutom veteran så gick ju grabbarna tillsammans. Detta betydde ju att pappa än en gång skulle få ställa själv. Han bad dock att få byta hund till Xan istället då han är lättare att ställa och det dessutom var en manlig domare (Sin har ju mycket svårare för män än kvinnor och kommer nog alltid ha tyvärr). Så sagt och gjort jag visade upp Sin som verkligen föll domaren Mirko Lundén i smaken som helhet, men då han vart lite för blyg och inte visade svansen ordentligt fick han inget HP. Sen var det då dags för pappa och Xan. Än en gång var pappa jätteduktig och skötte sig super. Han hade tagit åt sig det jag sagt innan att inte tilltala Xan annat än med ståkommandot och att inte sätta sig ner bredvid honom som vi gör ibland med Sin. Det enda problemet de hade var när domaren skulle känna på kulorna, men det tycker han är otäckt även när jag visar honom så bra jobbat pappa  . Xan fick ju dessutom HP och slog sin far trots att Mirko tyckte att han var lite väl kort i ryggen för hans smak och Sin passade honom bättre.

Sen när det var dags för BIR och BIM fick jag ta över och pappa hejade på från ringside. Där gick det toppen då Xan sprang hem BIRet och gick till gruppfinal.

Synd bara att det var ett uruselt väder med fruktansvärt kalla vindar så jag höll på att frysa näsan och fingrarna av mig. Trots det stannade vi kvar och väntade på finalerna och det gav utdelning då Xan blev BIG-4 av 7 hundar i gruppen. Inte nog med att eurasier var största rasen denna dag med 6 anmälda utan dessutom var grupp 5 största gruppen oxå. Men vi hade lika många bakom oss som framför oss så vi var nöjda när vi åkte hem.

Nu ska vi jobba vidare och hoppas få börja apellkurs snart Xan och jag och så ser vi naturligtvis fram emot Växjö INT den 31 okt då vi hoppas få vårt första CK, Xan och jag. Sin är anmäld men jag får se den dan vilket humör han är på om jag verkligen ställer honom eller inte, då han ju har lite svårare för inomhusutställningar.

För övrigt så väntar vi med spänning på ev valpar både på eurasierfronten genom Sins mycket utskällda sista parning. Andra får säga vad dom vill.

Men nu blev det som det blev då det var meningen att den andra tiken skulle betäckas men inte var villig så mamma till tiken fick ställa upp istället. Jag står bakom det jag gjort och tänker inte skylla på nån annan eller på ev tjuvparning som ju är väldigt vanligt att folk brukar ta till när det blivit en parning som kanske inte blir så väl mottagen i eurasiervärlden. Har haft både tik och hane och vet hur snabbt det går om hanen vill betäcka tiken (har varit med om tjuvparning på annan ras inte hos mig dock och det var första kullen för denna uppfödare) och undrar då varför eurasieruppfödare (och även andra) som haft flera kullar förut inte har mer vett att hålla koll så det inte blir nått.

När Lina fortfarande fanns i livet hade hon alltid strumpbyxor på sig och jag hade alltid stenkoll när de var i samma rum. Så snart Sin kom för nära henne och försökte nått sa jag ifrån och han lydde fort som attan. Men det kanske bara är jag som har ovanligt bra pli på min kille i de lägena  .

Den andra valpomgången som vi väntar på med spänning är hos min syster som varit i Danmark och betäckt sin tik Katta med en väldigt stilig kille och beräknas nedkomma den 24-25 okt dagarna innan Sin ev blir pappa igen.

Ha det gott, Jenny, Sin och Xan!

Ja det kan man faktiskt kalla våra grabbar för. För inte är de bara vanliga hundar inte mina grabbar.

Som en del kanske minns så var vår tomt från början öppen då Lina inte var allt för svår att ha lös på tomten om man var ute. Visst hon smet nån gång ibland för att hälsa på folk eller jaga en och annan katt men kom snart tillbaka igen och orsakade aldrig tillräckligt med förtret för oss för att det skulle bli tal om staket.

Men så flyttade då familjens första eurasier Sin in här och så hade man ju 2 hundar helt plötsligt som kunde trigga varann och gärna tog en väldigt kort runda om man vände ryggen till. Droppen blev när Sin råkade skrämma ngr kor som höll på att springa på mig och syster när vi stod på ängen bakom tomten och tränade hund. Han smet inte ut och skrämde dom utan sa ifrån för de hade smitit in på fel äng under "transport" och kom för nära oss och jagade då helt enkelt bort dom från mamma  .

Snabbt som attan började vi bygga staket och grindar till framsidan för att dels hålla hundarna inne på tomten men även hålla andra ute på samma gång. Längs baksidan och ena kortsidan hade vi ju redan stolpar med gröna trådar och taggtråd varvade om vartannat så vi tänkte att 60 cm nät längst ner mot marken skulle räcka för att hålla dom inne. Slutligen var allt klart och vi var så nöjda med oss själva och tyckte vi gjort ett bra jobb jag och pappa  .

Fast Sin kom snabbt på att man kunde springa upp för muren på framsidan och hoppa ner på vägen så var man ute. Nåja stolpar och 100 el 110cm nät införskaffades och sattes framför muren och så var det avvärjt. Därnäst kom han istället på att man kunde hoppa upp på "gödselstacken" vid lagårn´ och ta sig ut den vägen. Så snabbt satte vi upp ett par rader med taggtråd så var det oxå avvärjt.

Men döm om min förvåning när jag snart insåg att Sin hittat nått nytt ställe att ta sig ut. Kan passa på att påpeka att 9 ggr av 10 hoppar han ut för att mamma är på utsidan, alltså inte för att rymma. Den sista för att leka med grannens hund som går förbi. Nåja det tog ett tag innan jag lyckades klura ut var han tog sig ut denna gång och hörde snart hur han hoppade över nätet som satt mellan staketet och uthuset längs "kortsidan" (det var nämligen sent på kvällen så jag såg aldrig när han försvann över). Så det var bara att sätta upp ett par rader med taggtråd i hörnet så var den vägen tilltäppt oxå.

Men nu var det ju inte slut där utan snart fick vi även sätta mera nät för att höja upp längs baksidan från grinden ut mot vägen och in en bit då han började hoppa emellan nätet som satt och trådarna över. Nästa ställe var på kortsidan bredvid uthuset där han helt enkelt började hoppa över hela staketet som satt. Så nu har nya högre stolpar och mera nät kommit upp för att förhindra det (det var innan ca 110 cm högt och är nu närmare 140 kanske). I samma veva upptäckte vi oxå att han studsade som en bergsget (därav smeknamnet) upp för vår lilla bergshäll på baksidan och hoppade över staketet där, så även där har en ny stolpe och nät kommit upp för att stänga av hans vägar ut. Oftast hoppar han oxå bara rakt upp och över (som en bergsget) när han står vid staketet utan att ta sats.

Det senaste stället han tagit till för att komma ut till mamma när hon lämnar honom ensam med sonen på tomten är på baksidan närmast grinden vid lagårn´ där vi redan höjt nätet en gång. Så nu blir det till att införskaffa nya stolpar och mera nät för att hålla honom inne. Undrar om 2m gunnebostängsel skulle duga?

Har jag förresten nämt att denna dåre inte vill hoppa ett vanligt 40cm hinder på brukshundsklubben utan tittar på mamma som hon vore dum i huvet.     ...........

Men var kommer buffeln in i familjen då undrar ni, ja ni har förstås redan fattat att det är Xan jag talar om som min buffel. Jo här har vi en herre som är väldigt egotrippad på så sätt att alla ska hälsa på honom och kela med honom hela tiden, aldrig pappa Sin. Sätter jag eller pappa oss ner nån gång och ska kela med Sin så kommer Xan och bufflar sig in emellan och ska ha all uppmärksamhet oavsett vad han pysslade med innan (påminner det om nån herre på Foxfire kennel kanske?   ). Han är makalös och har även börjat bli likadan med andra människor som vill hälsa på pappa Sin. "Varför det?" tycker Xan och kommer genast och kräver att dom ska kela med honom istället, även om han 2 sek tidigare gått därifrån för att han hälsat klart. Nä Xan ska ha all uppmärksamhet hela tiden.

Men man kan inte låta bli att älska dom just för att dom är dom dom är. Min bergsget och buffel.

Ha det gott.

Jenny!

I fredags em packade pappa och jag in oss i bilen med grabbarna och körde ca 25 mil upp till Askersund för att påbörja vår utställningshelg. Jag hade bokat rum på ett vandrarhem "Talludden" 2 mil norr om Askersund för att vi skulle få sova ordentligt en natt i alla fall. Det låg suveränt vackert vid sjön Tisaren och hade en rolig liten promenadstig runt i skogen där vi kunde gå med hundarna. Hundbad fanns oxå men då man har pälshundar som är nyduschade vill man inte gärna se dom bada i sjön så vi hoppade det denna gång. Nackdelen var att de oxå hade gott om fästingar. Efter promenaden hittade jag en direkt som kröp på Sin och senare inne på rummet hittade jag 4 st, som grabbarna måste ha skakat av sig, som kravlade på golvet. Trots det blev det en trevlig kväll och vi somnade tidigt efter att ha sett solen gå ner över sjön.

På lördagen vaknade jag tidigt då det var kokhett i rummet. Vi kunde i lugn och ro göra oss redo och sen äta frukost och städa ur rummet innan vi gav oss in till Askersund och utställningsplatsen. Eurasier skulle in sent i ringen så vi kunde sitta i lugn och ro och kika på lite andra raser och även gå runt bland försäljarna och kika lite. Inhandlade en vattenskål med hållare att sätta på grinden bak i bagagen så att hundarna kan få lite vatten om vi nån gång behöver lämna dom en stund i bilen. Har ju en vanlig rostfri skål med skvalpskydd som jag använt men den välte ju Xan på lördagsmorgonen då han satte sig på den och hela coolbeden blev dyblöt istället.

Slutligen blev det äntligen så dax för oss att springa in i ringen. Det var lite intressant att se vad domaren Elisabeth Spillman skulle tyckaa om mina grabbar denna gång då jag ställde för henne nere i Malmö i mars och Xan då fick en 2a och Sin en 3a.

Denna gång gick det betydligt bättre. Xan skötte sig så bra precis som vanligt och stod så snällt under genomkänningen och sprang även jättefint. Så vi fick en 1a till att börja med. Vi tävlade mot en annan junior (Leiionspitz Famous Frost) och jag kände på mig innan att han skulle slå oss då han hade jättefin päls och Xan är totalt urfälld. Jag fick oxå rätt då han blev 1a med Ck och Xan 2a utan CK. Elisabeth sa dock att de var för hans urfällda päls annars hade det sett helt annorlunda ut för vår del så det var ju synd.

Men han fick toppenkritik som naturligtvis finns under hans resultat.

Sen var det bara att springa och byta hund till Sin och in igen. Sin skötte sig även han jättebra och jag måste säga att Spillman är en underbart bra domare som kan ta eurasier på rätt sätt. Sin fick även han en 1a i kvalité och jag blev så glad. Han hade dock fina konkurrenter i klassen och fick nöja sig med 3a i kk utan ck även han. Fast han slog en hane som har 2 cert sen tidigare och det känns ju lite häftigt måste jag säga. Även Sin fick jättefin kritik som ni hittar under hans resultat förstås.

Dagens vinnare blev sen Leiionspitz Famous Frost som slog Xan. Han tog hem certet och blev även BIR denna gång. Grattis säger vi till honom och hans ägare Marianne.

Tyvärr fick ingen av lördagens tikar nått ck då de alla var i lite för dålig päls för Elisabeths smak. Annars var det många söta flickor där denna dag.

Nåväl slutligen åkte vi hemåt mot Äshult, Oskarshamn igen där syster mötte upp oss med lite "skräpmat" och sen blev det lite kortspel och gottis innan vi somnade tidigt inför söndagens tur till Ronneby.

På söndagen gick vi upp vid 5.20 och gjorde oss i ordning och gav oss av de 19 milen ner till Ronneby. Denna dag skulle ju eurasier in betydligt tidigare i ringen så det gällde att vara i god tid på plats vilket var tur då domaren Hanne Leine Jensen var snabb och effektiv i sin bedömning.

Så det blev en snabb uppiffning av grabbarna innan vi beträdde ringen för bedömning. Xan, som sprang efter en annan junior, skötte sig än en gång superbra och var så duktig. Men denna gång fick han nöja sig med en 2a i kvalité och jag blev faktiskt lite förvånad, men det är domaren som dömmer. Så det blev en snabb visit för Xan och så fick jag ut och byta hund till Sin. Den andra jun som såg mycket fin ut fick en slät 1a så det märktes att hon var hård i bedömningen.

Sin var lite mer reserverad denna gång men skötte sig ändå bra. Jag fick själv visa tänderna för domaren trots att jag sa att det inte var nån fara för henne att kolla dom. Han fick dock en 1a men det var oxå allt och eftersom han var ensam i öppen klass så blev det ingen hane som tog cert denna gång. Kvar för bedömning var så championhanen Mondo som fick hanarnas enda ck och oxå dagens cacib.

Tikarna denna dag gick det då bättre för då det var fler som tog Ck. Certet gick till Essmania's Alzea som därmed oxå blev SUCH. Grattis säger vi till henne och ägaren Kicki. BIR tog dock Mondo hem denna dag så grattis Mondo och Marina.

Därför var vi ju bara tvugna att stanna tillsammans med dom och Rose-Marie och Junna för att kolla in finalerna. Men vi hade ju trevligt sällskap och vädret var fint om än lite varmt så det gick ganska fort ändå trots att vi var klara med bedömningen runt 10-tiden redan och finalerna inte började förrän runt 15. Tyvärr blev det en snabb runda i gruppfinalen för våra vänner, men han var väldigt snygg killen där han stod med Marina.

Slutligen kunde vi då påbörja resan hem trötta och en aning missnöjda då jag villigt erkänner att jag hoppats på ett CK åtminstone för Sin nån av dagarna och även en chans att ta vårt första cert. Men vi återkommer var så säkra.

När vi kom hem kan jag lova att det var 2 trötta och nöjda grabbar som sprang runt på tomten och pinkade in sitt revir igen innan de åt lite mat och fick varsin tjurmuskel att festa på och sen slutligen somnade som små bebisar. Ja mamma Jenny hade inga problem hon heller att somna efter många mil i bilen och mycket sol och värme.

Nu ska vi försöka göda upp båda grabbarna lite då dom är lite tunna och sen får vi se när vi beträder den officiella ringen igen. Nu har vi först siktet inställt på vår inofficiella rasspecial den 20 september där jag ska vara med och hjälpa till på plats samtidigt som jag ska ställa mina grabbar igen.

Ha det gott, Jenny!