Sin och Xan

Här tänkte jag (Sin) berätta lite mera om vår familj.. För tillfället bor vi hos morfar Krister på landet utanför Oskarshamn och där trivs vi alldeles utmärkt. Nära till skogen och långpromenader bland stock och sten är ju det bästa som finns. Morfar är en kul typ som för det mesta är glad och go men kan verka vresig ibland (när vi gör hyss). Fast i grund och botten älskar han djur och han skulle aldrig få för sig att vara elak mot nån, vilket känns skönt. Han jobbar för landstingsfastigheter och har nyligen gått i pension.... Det betyder visst att han ska få vara hemma och bara ta det lugnt hahaha.. Som om morfar vet vad det är för nått.

Mamma Jenny är för tillfället hemma hela dagarna då hon går sjukskriven men hon har börjat fundera på framtiden och vad hon ska kunna tänkas hitta på för att kunna umgås med oss så mycket som möjligt.. Hon är en glad människa som älskar djur (de flesta) och gärna skulle ha hela huset fullt... Tyvärr känner inte morfar likadant utan nu får hon nöja sig för tillfället...

Familjen bestod även av mammas katt (vanlig huskatt) som heter Pettson. Han har bott här sen han föddes i mammas säng 1998. Då hade hon hans kattmamma och lyckades hitta hem till alla hans syskon, men han fick bli kvar. Mamma säger att det är för att han hela tiden följde henne över allt och visade sån kärlek till henne att hon inte kunde ge bort honom till nån annan. Och han var verkligen galen i henne. Han satt ibland på kvällarna och bet henne i hakan (som för att pussas) och gosade och mös som en tok. Knasiga katt. Han va jätterolig att jaga. Fast när han blev sur var det inte fullt lika roligt då fräste han och slog mig med tassen.  Tyvärr fick han somna in alldeles för tidigt hösten -09. Men vi har en kattflicka oxå vid namn Pyret som fick flytta in i feb 2009 ca 1 år gammal. Hon gillar inte alls oss hundar, men är jätteglad åt mamma.

Sedan har vi gott om vänner både nära och lite längre bort. Moster har ju nu två jättevackra dobermannflickor vid namn Katta och Effa som min son och jag ofta träffar. Vi har jättekul när vi springer runt och jagar varandra. Fast numera är det mest Xan och Effa som leker så det står härliga till. Dom 2 har verkligen hittat varann och är allra bästa vänner.  Och sen har dom ju människobarn i sitt hus oxå 3 stycken som fortfarande bor hemma, och deras storasyster bor i lägenhet i stan med sin sambo.... Så när man åker till moster är det mycket liv och rörelse vilket är bra träning för oss säger mamma.

Sedan har vi ju alla våra eurasiervänner som vi träffar ibland på hanteringsträning. Gissa om det är jobbigt för hjärnan. Men kul eftersom vi får träffa mina foxfirekompisar. Sedan säger mamma att vi behöver det så vi inte gör bort oss i utställningsringen framöver. För är man så snygg som jag och min son Xan så måste man ju bara visas upp.